Vart jag än går så stöter jag på nya människor (eller möter människor jag förmodas känna men icke sa nicke), nya ansikten, nya namn, nya trådar i ett enda stort spindelnät av relationer mellan människorna omkring mig. Alla känner apan men apan känner ingen har aldrig varit mer sant...

 

Här har vi ett glasklart exempel. För några veckor sedan var jag på en fest (en sorts avskeds fest för sjätteklassarna på Mark Twain = Vales skola) med massor av olika människor från massor av olika skolor. Jag spenderade större delen av kvällen med Facu, Vale och hennes klasskompisar. Hur som helst, jag och Facu står och pratar med en kille ganska länge (typ en kvart) innan jag frågar;

 

Ja det var en lyckad konversation, verkligen. Speciellt eftersom jag fortfarande inte vet vem han är.

 

 

Luli, Cande, Cami, jag och Fefe

Mark Twain-tjejerna (som jag och Facu kallar dem, ingen av oss går ju på Mark Twain) + Erika